high way to the top

Hemprov hemprov hemprov jag orkar inteeee. Bleh. Förkyld är jag också. Bleh. Och mätt (det måste nog vara världens dummaste ilandsproblem, att klaga på att man är för mätt).
Det gick bra att lussa igår, och idag också, trots mitt hysteriska skrattanfall alldeles innan vi skulle gå in, som orsakades av att Jonas och Wiqtor stod och sjöng på Long way to the top i lucialinnen och dansade till. Fel text dessutom. Men det gick bra som sagt och sen fick vi fikaaa och pengaaaar. Nu kommer en vecka med en massa musik och konserter, men jag gillareee.
Igår efter lussandet skulle vi ha luciavaka, men det slutade med att jag och Dario först satt på Kebaben och sen strosade runt på stan och fönstershoppade till halv ett när Karin sa att hon och Jonas inte skulle hinna till mig för det skulle bli så sent. Men så kan det vara. Vi ska öva på acceptans i våran stresshanteringskurs, så det blev ju ett bra tillfälle att träna då.
Snart är det julelov också. Det känns bra. Jag tror att det kanske behövs nu så man får ta en paus från det konstanta pluggandet. Och när jag säger konstant så menar jag konstant. Det är alltid nånting. Acceptans!

Det här tyckte jag och Dario var jätteroligt och ett bevis på hur fånigt Sundsvall är ibland.