rewind

Igår hade Elias sjuårstjohejsan här hemma med sina kompisar. Vi hade alltså ungefär hundra 6&7-åringar (typ) som sprang runt här inne, badade i poolen, hoppade på studsmattan, åt glass osv i två timmar. Hundra. (Enligt mina päron var dom bara runt 15 stycken. Det har jag väldigt svårt att tro på). Mina barn ska bara få ha högst fyra kompisar var, typ.. ehe, kanske inte ändå.

Idag var det i alla fall första dagen i skolan. Det känns ganska bra faktiskt. Det har varit en konstig sommar. Jag har gått från att må bättre än vad jag förmodligen nånsin gjort förut (i alla fall så pass lång tid i sträck) till att ramla rakt ner till botten till att kämpa mig upp en bit i alla fall. Jag har jobbat, umgåtts med bra folk, grillat med några bajskottar i Härnösand, kämpat mot gråten på lillasysters konfirmation, sagt hejdå till vänner som blir vuxna och flyttar härifrån, gråtit, skrattat, saknat, åkt husbil, hälsat på i Västerås, varit i Stockholm och gjort av med en massa lön osv. Egentligen har det varit en ganska bra sommar. I alla fall en helt okej sommar. Om man bortser från ett avslutat förhållande nånstans i mitten av sommaren som tärde så mycket mer på mig än vad jag hade trott att det skulle göra (avslutandet alltså, inte förhållandet). Men det blev bättre, sen blev det mindre bra, sen blev det bättre osv. Jag är inte särskilt stabil just nu, av flera anledningar. Men det löser sig nog. Hoppas jag. Jag försöker.
Tjarååå

picking up the pieces of the wreck you went and left
and I'm dealing with dilemmas in my now so stressfull life
and I'm drinking stronger spirits, I've made my home here on the floor
and I'm loosing all ambition and goals
and I'm going all out, and I'm thinking you're just as bad

I'm not sleeping at night
but I'm going from bar to bar
why can't we just rewind
why can't we just rewind
why can't we just rewind
Paolo Nutini. Han är bra han.