you get knocked down, get up again

Teddybears STHLM i högtalarna. Det hade jag aldrig trott. Men dom är ju faktiskt bra.
Jag mår inte illa förresten! HAHA! Får se hur länge det håller nu då, men ändåå xD

Inatt blev jag väldigt imponerad av min iPod, jag somnade med den i öronen så den var igång hela natten, och batteriet påverkades nästan inte alls. Snäll iPod, snällt batteri som inte dör efter typ en timme!
Idag har varit en söndag. Seg förmiddag, sen åkte jag, mamma, Hanna och Elias till Södra berget och fikade med mormor och morfar. Jag frös mest. Sen tvingade Elias oss ALLA att gå Björnstigen. Det var.. intressant. Jag tappade min två dagar gamla mobil ner från en klippa, men den verkar ha klarat sig, fick bara lite repor. Duktigt! Men vi tog oss runt i alla fall. Det skulle vara ännu mer intressant att gå där om man hade druckit alkohol! Men det är ingen som nappar på den idén..
Näh. Nu ska det duschas och kollas på film och sovas och så. Tjarååå

bleh

Ehee, jag har mått illa i typ.. två veckor nu. Det är inte okej. Illamåendet leder till att jag inte äter som leder till ännu mer illamående osv. Dumt och fånigt på alla sätt. Dumt!
Något som inte är lika dumt (förutom mot mitt konto..) är att jag köpte en ny mobil igååår! Och hörlurar, och en apdyr kalender (inte apdyr om man jämför med mobilen, men apdyr om man tänker på att det faktiskt bara är papper med siffror och streck på, typ). Körde automatväxlad bil för första gången också, måste säga att det är lite imponerande att Emma och Annika vågade åka med mig trots att jag var helt övertygad om att vi aldrig skulle ta oss till Birsta utan att bli kvaddade. Men jag är för bra för det, och sen åkte vi hem till mig (Matilda dök också upp) och åt tacos och garvade och var trötta och kollade på Madagascar 2 (dom filmerna är geniala. GENIALA!). Snäll som jag är skjutsade jag hem Annika och Emma, och när jag och Matilda var på väg in till stan igen sa det PLING och bilen sa att den hade slut på olja. Då får man inte köra längre. Vi stod still i Tunadal ett tag innan vi beslutade oss för att köra vidare och hoppas på det bästa (inte våran bil, hehehe..) och jag tror att det gick bra. Händelserik fredagskväll!
Idag har jag varit i Birsta igen, fast med mami och lillasyster och lillebror. Så nu har jag en asfin asgrön filt att ha i skolan till vintern när det är minusgrader både inne och ute! Hurrahurra!
Tjaråååå

bilder från klassikern

Har dock inga bilder från själva simningen, då var vi ju nästan ännu hetare med våra knallgröna badmössor när vi raglade fram och tuggade på saker, bland annat varandra. Puss på finaste klassen!

absolutely no decorum what so ever, baby

Jag har precis skrubbat sönder mig för att få bort allt zombiesmink som blev kvar efter simningen idag. Det var inte lätt. Fast det gjorde inte så mycket, eftersom vi rockade röv. Gjorde oss i ordning och peppade först i black box på skolan, sen drog vi till Nackstabadet och var zombies i typ två timmar. Så nu är den delen av klassikertävlingen avklarad, och kul var det. Jag går i världens bästa klass.
Nu sitter jag och lyssnar på The Ark på så hög volym att skrivbordet skakar lite (nej mina dirtyminded vänner, jag skulle kanske vilja att skrivbordet skakade av en annan trevlig anledning, but that's not the case, det är bara basen som dunkar, tyvärr, höhö). Men The Ark är ju bra såatteee! Ska nog snart kolla på film med systeryster och hälla i mig en massa te. Jag dricker vansinnigt mycket te just nu. Tydligen kan man få en överdos av te och typ få frossa och feber och sånt, kanske skulle testa det. Eller inte.
Fast jag borde läsa psykologi. Gillar att vi redan första veckan har fått saker att läsa där och en BOK att läsa i svenska B (okej, det är inte en särskilt lång bok, men ändå. Hört talas om mjukstart på terminen!?)
Äh. Film i stället.
Tjarååå

tell me a joke and make me smile
play me the part, be the star for a while
absolutely no decorum whatsoever, baby
gimme a wink, let me know you're alive
do what you will, we're only here for a while
absolutely no decorum whatsoever, baby
absolutely no decorum whatsoever, baby

The Ark som sagt. "Decorum" betyder förresten tydligen typ "anständighet". Det visste inte jag, men det gjorde låten lite bättre när jag tog reda på det.

clean getaway

for you I'd wait 'til Kingdom come
until my days, my days are done
say you'll come and set me free
just say you'll wait
you'll wait for me
Jag kan inte lyssna på den låten längre. Det är tärt.
Fast texten är hur som helst ganska ironisk med tanke på hur det blev.

Jag har gått in i väggen. Hit a wall, så att säga. Skolan är nog ganska bra, men jag funkar inte riktigt. Jag känner mig lite suddig i kanterna, som att jag inte riktigt håller ihop. Plus att jag typ inte sover särskilt mycket alls på nätterna, vilket inte gör det hela bättre. Jag vet faktiskt inte varför. Eller, det är nog en massa saker. Och jag kan inte fokusera på en sak i taget, utan mår i stället asigt för allt på samma gång. Jag är less på det nu.
Jag har förresten tänkt en del, av förståeliga själ. Framför allt har jag tänkt på första två veckorna på sommarlovet. Det var väldigt fina veckor, trots att jag jobbade och var trött jämt så var jag så rakt igenom aplycklig. När jag har mått allra sämst under de senaste veckorna (senaste månaden blir det ju faktiskt, plus en dag) så har jag tänkt att om jag bara inte hade varit så okontrollerat kär och glad då så hade det kanske varit lättare att hantera. Men egentligen, va? Det borde ju vara bättre att tycka om och älska och vara glad så mycket man orkar och inte tänka på allt som kommer sen? Alltså, inte bara i ett förhållande, utan när det gäller det mesta. Och sen ta smällen, om det kommer en smäll, och ta sig igenom det, och när det har gått ett tag ändå tycka att det var fint så länge det varade. Visst va?
Åh, jag som brukar ogilla när folk skriver långa och klyschiga saker, nu gör jag det själv. Men äh.
Tjarååå

rewind

Igår hade Elias sjuårstjohejsan här hemma med sina kompisar. Vi hade alltså ungefär hundra 6&7-åringar (typ) som sprang runt här inne, badade i poolen, hoppade på studsmattan, åt glass osv i två timmar. Hundra. (Enligt mina päron var dom bara runt 15 stycken. Det har jag väldigt svårt att tro på). Mina barn ska bara få ha högst fyra kompisar var, typ.. ehe, kanske inte ändå.

Idag var det i alla fall första dagen i skolan. Det känns ganska bra faktiskt. Det har varit en konstig sommar. Jag har gått från att må bättre än vad jag förmodligen nånsin gjort förut (i alla fall så pass lång tid i sträck) till att ramla rakt ner till botten till att kämpa mig upp en bit i alla fall. Jag har jobbat, umgåtts med bra folk, grillat med några bajskottar i Härnösand, kämpat mot gråten på lillasysters konfirmation, sagt hejdå till vänner som blir vuxna och flyttar härifrån, gråtit, skrattat, saknat, åkt husbil, hälsat på i Västerås, varit i Stockholm och gjort av med en massa lön osv. Egentligen har det varit en ganska bra sommar. I alla fall en helt okej sommar. Om man bortser från ett avslutat förhållande nånstans i mitten av sommaren som tärde så mycket mer på mig än vad jag hade trott att det skulle göra (avslutandet alltså, inte förhållandet). Men det blev bättre, sen blev det mindre bra, sen blev det bättre osv. Jag är inte särskilt stabil just nu, av flera anledningar. Men det löser sig nog. Hoppas jag. Jag försöker.
Tjarååå

picking up the pieces of the wreck you went and left
and I'm dealing with dilemmas in my now so stressfull life
and I'm drinking stronger spirits, I've made my home here on the floor
and I'm loosing all ambition and goals
and I'm going all out, and I'm thinking you're just as bad

I'm not sleeping at night
but I'm going from bar to bar
why can't we just rewind
why can't we just rewind
why can't we just rewind
Paolo Nutini. Han är bra han.

why do I still care

På måndag börjar skolan, och jag längtar! Vill träffa folk vill få struktur på vardagen vill få ordning på livet (vilket jag i och för sig inte tror att jag kommer få bara för att skolan börjar, men ändå). Sen kommer man bli less. Men nu är det sista året på gymnasiet, nu ska vi andas och njuta av det här året och UPPSKATTA varandra! Fast jag uppskattar folk. Jag är så glad att jag får vara omgiven av så bra folk, inte bara i klassen utan överhuvudtaget.
På tal om bra folk så var jag i Härnösand idag och firade sötaste Moa som har fyllt 18! Amanda, Sandra, Victor och Viola var också där, av folk jag kände, sen var det vissa jag kände igen och vissa jag inte kände igen alls. Men trevligt var det, och trevliga människor var det. Dock inte lika trevligt att köra i ööööösregn, usch nej. Fick vattenplaning ungefär hundra gånger. Och så fastnade jag i ett vansinnigt trafikkaos i Birsta när jag skulle köpa present till Moa. Det är inte lätt!

Igår gick jag en långpromenad i skogen ovanför oss. Jag tror att jag behövde det, för att tänka klart lite. Och när jag har gått ett tag så blir det lättare att tänka. Sen att man blir lika rörig när man har gått klart är ju en annan sak. För är det nånting jag är nu så är det rörig. RÖRIG!
Sen såg jag Inglourious Basterds på bio med Emma. Typ endast killar där, några enstaka tjejer i sällskap med killar och så vi. Typ. Men så kan det vara! Filmen var bra i alla fall, om än lite brutal.
Tjarååå

and if I didn't love you, you would know

Idag har jag upptäckt ny bra musik, det är alltid trevligt. Och så såg jag Hundhotellet med lillebror, jag vill också kunna teckna så där! xD

Annars är jag ostabil igen. Det är som att jag har börjat inse att shit, vuxenvärlden är nästan här och fler och fler åker härifrån och saker kommer inte bli som förut, för även om man inte behöver knäcka en relation bara för att folk flyttar härifrån så är det något nytt och något annat. Det fina är att typ alla i min omgivning, eller många, har börjat inse samma sak. Igår hos Annika var Jonas herr optimist och sa att tänk, nu när vi börjar trean så kommer vi gå igenom varje dag för sista gången! För när vi gick i ettan och tvåan så visste vi ändå att nästa år på den dagen skulle vi också befinna oss på Skvaderns gymnasieskola, men nu när vi går i trean har vi ingen aning om nånting. Eller vi kan inte veta säkert i alla fall. Shitshitshitshitshitshit. Så nej, man kan inte kalla mig stabil just nu. Knäck mig bara, det är hur lätt som helst.

you self-destructive little girl

pick yourself up, don't blame the world

so you screwed up

but you're gonna be okay

På tal om kvällen hos Annika, åhjälp. Jag vet inte vad som hände där runt tolv nån gång.. Men trevligt var det! Skönt att träffa alla igen och känna att det här är i alla fall som vanligt ett tag till.

well I refuse to let you go

Muse igen. Dom är ju liksom bra.

HAHA, okej, antingen är det bara två personer som läser min blogg, eller så orkar folk helt enkelt inte kommentera, eller så räknar folk med att jag vet att dom läser. Ni är bedrövliga hur som helst, skärpning!
Igår såg jag ännu en film på min filmer-jag-vill-se-lista, Meet Joe Black. Den var lite tråkigare och längre än jag mindes, men fortfarande bra och det spelade ingen roll hur mycket jag försökte bita ihop på slutet, tårarna rann ändå. Men så kan det vara! Jag är en emotionell människa, särskilt just nu.
Och ikväll är det grillning hos Annika med bästa klassfolket som gäller! Askalas!
Tjarååå

I am folded and unfolded and unfolding

Alltså. Jag måste få uttrycka min lycka över att Counting Crows finns. Igen och igen och igen. För dom är så galet bra. Plus att Adam Duritz är så vansinnigt cool med sin tarantelafrisyr. Och med sin röst och sitt lite bitterljuva sätt att sjunga. Ojojoj.

Idag har jag varit duktig och cyklat igen! Ner till stan för att träffa Emma (där jag köpte ännu ett linne, vinrött och höstigt och fint. Men pengarna sinar) och prata om sånt som behöver pratas om. Sen cyklade jag hem igen, uppför uppför uppför. I regnet. Asduktigt.

Och så undrar jag igen vilka det är som egentligen läser min blogg, och om dom läsarna (alltså, inte dom eventuella tillfälliga läsarna) kunde lämna en liten snäll kommentar så att jag vet om det faktiskt är nån som läser. Känns ju lite onödigt att ha en blogg om ingen läser den (inte för att jag kommer ta bort den, vad ska man då göra när man inte har nåt bättre för sig än att berätta om sitt oerhört intressanta liv?)
Tjarååå

ett fullkomligt kaos

Idag ramlade dom här filmerna ner i våran brevlåda. Jag blev glad. Fast jag hämtar inte posten längre, för nu är det snart höst och det har flyttat in en massa tvestjärtar i brevlådan. Äckligt. Men jag blev glad när jag såg att dom låg på våran skohylla. Fina filmer. Och så köpte jag Chocolat och Finding Neverland när jag var i Birsta med Matilda. Så nu har jag en massa fina filmer att titta på. Köpte också sjuårspresent till lillebror och leggings och strumpbyxor till mig själv. Har vansinnigt mycket sånt nu.
Nu har jag Bo Kaspers Orkester i högtalarna igen och känner mig trött och trög och seg. Och lite hungrig, men jag har druckit kaffe och jag blir alltid fejkmätt av kaffe. Ikväll tror jag att jag ska vara vuxen och äta ost och kex med mina föräldrar. Vuxet. Och så har jag börjat läsa Den mörka materian-trilogin igen. Dom är så bra så.

Ida skrev en fin sak i sin blogg (den borde ni läsa. Den finns länkad här till.. höger). Ett fint ord. Självklarhetsvänner. Att man har självklarhetsvänner. Och även om självklarhetsvännerna flyttar till Kina och Småland så är dom ändå kvar, liksom. Insåg idag att jag har känt kinesen och smålänningen i mer än två tredjedelar av mitt liv. Det är ganska länge ändå.
Tjaråååå

det ska vara på vissa vis
det ger vi fan i givetvis
vårt palats är ett fullkomligt kaaaaooooos
Min hjärna är lite kaos. Men så kan det ju vara ibland.

kärlekens alla färjor

Idag har jag varit världens duktigaste (typ) och packat upp min väska från förra helgen (jag sa typ..), städat mitt rum, rensat min garderob och planerat lite framtid! Har dessutom lyssnat på en massa bra musik så jag är helt slut i öronen. Vilket inte hindrar mig från att låta Detektivbyrån strömma ut ur högtalarna nu..

Any way, det var trevligt igår i alla fall! Fast lite kallt och fruktansvärt myggigt. Men det är kul att träffa folk, särskilt nu när typ alla är vuxna och bor långt härifrån, eller ska flytta långt härifrån. Kinesen åker tillbaka till Kina och Idan åker till Småland, hejhå. Man tycker ju att man borde vänja sig vid att säga hejdå till Andreas nu, det är ju faktiskt.. fjärde gången han åker tillbaka dit nu. Men närå. Idan fick jag också säga hejdå till, men hon är i alla fall kvar i Schweden. Fast långt bort i Schweden. Suck.

Jag har förresten börjat fundera själv på allvar hur jag ska göra efter gymnasiet, och just nu lutar det åt att jag åker till Frankrike och läser franska en eller två terminer direkt efter studenten (eller ja, när höstterminen börjar). Ja, jag vet att jag har klagat vansinnigt mycket på franskan under vårterminen, men det lär vara en helt annan grej att faktiskt läsa språket på plats, och få använda det dagligen. Sjukt pepp på det just nu i alla fall! Funderade på det för längesen, typ i nian eller nåt, men inte riktigt på allvar. Men varför inte, liksom.

Tjarååå

Kinesen som snart åker tillbaka till Kina

Den blivande smålänningen

phoeniiiiiix

Jag lyssnar på Phoenix. Det är bra. Och snart är det höst! Och jag längtar. För september och början av oktober är finast. November kan ta sig.. Men ändååå, och så får man börja använda halsdukar och sånt! Asbrakalaaaaas!! Plus att jag ska till Turkiet och bli brunare och snyggare än alla andra. Pff!
Ehee. Ja, i alla fall. Jag åkte till Jonas i torsdagskväll, sjukt najs att få träffa den mannen och få prata om saker som har hänt sen sist. Nu saknar jag folk från klassen på allvar, jag vill att skolan ska börja så jag får träffa alla och få lite ordning på livet igen. Any way, jag var hos Jonas. Madde och Elin kom förbi en stund också och så pratades det lite mer. Sen drog dom och jag och Jonas kollade på en dålig film och jag var så trött att jag knappt visste vad jag hette. Men trevligt var det!
Och igår var jag med Ida och Andreas eftersom dom är vuxna nu och snart flyttar iväg åt olika håll, medan jag blir kvar ett år till. Jag vill bort från den här stan ett tag nu. Men jag vill inte bort från människorna. I alla fall inte dom bra människorna. Menmen. Vi lagade god mat, som vanligt, för vi är bäst. Och chillade och konverserade och så. Jag kommer sakna det. Imorse (eller i förmiddags, typ) gjorde vi våfflor, jag är våffelexpert! Eller proffs kanske. Snart ska jag träffa dom igen, det ska ätas surströmming (förhoppningsvis ska det ätas annat också) i en stuga nånstans med en massa folk, om bara päronen mina kan bli åkklara nån gång.
Well, tjaråååå

but I know how I feel about you now

Trött tjejjj. Jag och Annika gick och lade oss halv sex imorse efter en sjukt trevlig kväll med god mat (eftersom vi är mästerkockar typ), vin, choklad, Thomas, Therese, musik, prat och sååå. Chillarns var det. Och innan det var jag med Andreas, det var också sjukt trevligt. Han är en bra person. Vi lyssnade på Trolle och DojDoj, fantastiska barnradioprogram. Sånt finns typ inte längre. "Ibland är man glad så man dööööör, ibland är man bara inte på humör!" Jag gillare.
Stockholm i tisdags var chill, jag, Agnes och Viktor handlade (mest jag) och störde oss på stockholmsdialekt. Typ precis innan vi skulle tillbaka började det spöregna, jag gick från Stureplan till tågstationen, det var som att jag skulle ha slängt mig i havet med kläderna på. En kassörska på Pressbyrån skrattade lite åt mig. Det var ju kul att man kunde roa någon i alla fall.
När jag hade kommit till Sundsvall åt jag middag hos mormor och morfar (Jag: "Men det är ingen fara, jag kan äta mackor eller nåt." Mormor: "Neeeej, du måste äta riktig mat, du är så smal ändåså. Nu gör jag pannkakor åt dig!" Min mormor är söt) innan jag åkte till Annika och vi gick en regnpromenad och pratade en massa strunt och räddade sniglar (fast Annika dödade en mask..).
Ikväll ska jag nog till Jonas och umgås med honom, det blir nog najs det, har träffat honom alldeles för lite i sommar!
Tjarååå

västeråsss

Heiiii! Jag sitter för närvarande med Agnes lilla dator i knät och väntar på att Agnes ska packa (eller vad hon nu sysslar med) klart. Jag vill typ sova. Eller egentligen inte, men vi ska upp fett tiiiiidigt imorrn och pallra oss till Stockholm med Agnes pojkvän Viktor. Ska göra av med en del lön är det tänkt, och sen blir det hemresa till Sundsvall för mig.
Har varit fullt upp och helt ofullt upp sen i onsdags. Torsdag typ.. åkte vi husbil. Och träffade systeryster! Fick också träffa Hugo, Emil och Lukas som jag inte har träffat på en massa tid, det var najsssss. I fredags var det systerkonfirmation, Hanna var i sånggruppen och pinsam storasyster som jag är så satt jag och bet mig i underläppen och svalde och svalde och blinkade och blinkade när de började med You'll be in my heart. Ja, jag vet att det är en pinsam låt med Phil Collins. Men vadå. Lillasyster har blivit stor. Då får man bli lite emotionell.
Any way, aslång konfirmation (fick kämpa lite mer mot tårarna), middag, diskning, stress och sen var det plötsligt kväll.
Lördag. Vänta på att lillasyster hade grinat klart. Bada. Åka till Västerås och träffa släkt och äta middag och sova.
Söndag. Vakna, äta frukost, bli skjutsad till stan 1,5 timme för tidigt, strosa runt på stan. Sen träffade jag Alex, sjukt najs! Vi fikade aslänge och pratade och pratade och pratade. Sen skjutsades jag vidare till Agnes och vi hade en chillkväll och kollade på Casanova. Chill.
Idag har varit en segdag. Frukost, seg, lunch, promenad i tryckande värme (alltså, det var inte soligt, men ändå stört varmt, värmen typ pressade ner en i marken ungefär), vi cyklade ner till stan och fikade med Viktor och Gabriel, jag köpte en asorange sjal, hemcykling, middag. Agnes kompis Andrea kom hit och vi åt chiiiips och kollade på Beck. Och ja, nu ska vi typ sova. Chillchill, jag vet att ni saknar mig, jag saknar er också. Lite :D Tjarååå

this is the story of us all

Alltså, ni vet den där reklamen när det är en tant som är ute och går med sin hund och så går hon fram till en gubbe som ser ut som en sjökapten och så är det fin musik och allt? Och så köper hon en tidning. Situation tror jag att det är. Fatta hur besviken jag blev första gången jag såg den reklamen, jag trodde att det skulle vara typ "Det är aldrig försent", att hitta kärleken alltså, eller nåt sånt. Och så är det en tidning. Jaja.
Idag åkte jag till Amanda! Vi praaatade, jag blev klippt, vi köpte glass, pallade hallon och solade trots molnen, chillarns var det! Det kom upp lite framtidsprat igen och så fort det kommer på tal får jag lite smått panik. Men jag behöver ju inte bestämma mig riktigt än, har ju minst ett halvår på mig (ehee).
Imorrn åker vi till Rättvik och lillasyster som konfirmeras, sen blir det nog Västerås för mig ett tag, och kanske lite Stockholm. Kommer hem igen typ nästa torsdag, eller nåt. Om cirkus en vecka alltså. Men jag blir glader om ni hör av er lite!

Fick av nån anledning den där "Som en boll kommer jag tillbaks till dig"-låten på hjärnan idag och tänkte på när den sist blev sjungen för mig, och det var lite småjobbigt, men samtidigt.. Borde inte jag vara glad, egentligen? Jag fick fyra månader med en av de finaste människor jag träffat, jag fick intelligenta samtalsämnen (bland annat om hur duktiga vi var och om saker som ramlade ner..), jag fick vara vansinnigt omogen, jag fick vara mogen också, jag fick må oerhört bra. Så jo, jag borde nog vara glad. Och det är jag nog, på ett sätt. Och kommer nog bli mer, så småningom.

the war between us

Hittade precis en liten rest av Ben&Jerry's-glass från typ första veckan av sommarlovet. Den har visst legat under min matta (freeeescht). Det var lite jobbigt, men inte så jobbigt som det hade kunnat vara. Och det är ju bra.
Kom ganska nyss hem från Södra berget där jag och Annika har haft picknick i slalomtornet och ätit gifflar och kakooor. Det var bra, dock lite blåsigt. Vi kom fram till att det är bra mycket finare utsikt över stan på kvällen när man inte ser fabrikerna så tydligt.. Pratade en del om vad som händer efter gymnasiet också, nu har paniken börjat tränga sig på igen. Vad ska man gööööraaaaa!? Blähääää.
Nu sitter jag och lyssnar på Tiger Lou som återigen är bland dom bästa (det är verkligen periodmusik för mig..), fördriver tid, försöker få tag i Västeråsfolk och planerar inför morgondagen. Tänk vad effektiv man kan vara. Pff.
Tjarååå

you know how it feels so you learn to forget
and you learn at the end that it's best to pretend
Tiger Loooou. Jag gillare.

don't you ever wonder why

Idag har jag varit duktig storasyster och varit på stan med Matilda och köpt konfapresent till lillasyster som konfirmerar sig i helgen. Får se hur det känns att vara i Rättvik, men det ska nog gå bra. Sen ska jag förhoppningsvis och förmodligen till Västerås i början av nästa vecka! Chillarns! Och sen är det ungefär ingenting kvar av sommarlovet, 1-1,5 vecka typ. Den här sommaren har verkligen bara gått utan att jag har fattat det känns det som.
Jag tycker förresten att jag är duktig som är bloggaktiv. Dock är min blogg kanske inte världens roligaste att läsa just nu (eheeee det är den nog aldrig), men äh, det är ändå typ.. 4-5 pers som läser den såatteeee. Ni får stå ut!
Ikväll ska det ätas middag med folk och jag får träffa Andreas, det är också chillarns. Vet inte riktigt vad som händer mer i veckan, innan torsdag när vi drar ner till Rättvik, hör gärna av er eller nåt.
Tjarååå (nej, jag har inte slutat med det där. Jag hade ett uppehåll. Ett tjarååå-uppehåll)

alltså

Näh. Så här kan jag ju inte fortsätta. Nya tag!

pangpangpang

Hur kan jag vara så vansinnigt arg och ändå så förtvivlad att jag knappt kan andas?

Nyss hemkommen från bion, såg Public enemies med Annika och Viktor. Helt okej film, dock lite för lång och utdragen. Typ pangpangpang i en kvart, sen fem minuters paus, sen pangpangpang i en kvart igen. Men ändå, helt okej film. Passar hur jag känner mig just nu. Pangpangpang.
Till veckan vet jag inte alls vad jag ska göra, förmodligen umgås med Annika nån dag och kanske Andreas, om han bara kan svara på mitt sms.
Nu ska jag.. jag vet inte. Jag vet inte längre.

>_<

Äntlingen lite ilska. Åh vad jag känner mig sviken och arg just nu! Frågan är ju hur länge den känslan håller i sig.

Idag har varit en riktigt dålig dag.
så jag försvinner, tack och hej
jag hoppas någon hittar mig

and I'm sorry for whatever I did to make you leave

Näh. Jag hade visst inte slutat gråta. Och det hugger och sliter och river i hela mig.
Igår var jag som sagt med Emma och Annika, och Matilda hängde på också. Vi satt i Emmas lillstuga och pratade och kollade på Bring it on (det är nånting med cheerleading-filmer som gör att dom är så dåliga att dom blir underhållande).
Nu lyssnar jag på bästa Tiger Lou och funderar över hur jag ska få den här dagen att gå. Tror att jag måste ut i regnet och gå lite. Det kanske är bra. Eller jag vet inte.