shallow days

Jag grät precis sönder mig själv till sista avsnittet av Grey's anatomy, säsong två (men vad väntar sig folk egentligen!?). Mamma påpekade att jag verkar lite överkänslig och att jag kanske sover lite för lite. No kidding? Allt är för mycket och för lite och jag har kommit fram till att jag själv är mittemellan. Jag mår inte skit, men jag mår inte bra heller. Jag bara.. mår liksom. Liksom, när någon frågar "Hur är det?" så kan man inte säga bra och inte dåligt, så man säger "Det är okej" eller "Pja, sådär". En gråzon kanske. Jag skulle verkligen, verkligen vilja att kinesen och smålänningen pallrade sig hem nu. NU!

Idag sålde jag fika på ettornas föräldramöte med Emma, Annika, Bella och Sofia. Det är konstigt hur skolan känns så annorlunda på kvällen trots att det är folk där och alla lampor är tända och så.
Sen kom jag hem och såg att jag hade fått mail från Paris. Shit Sherlock igen. Nu kan jag liksom börja leta lägenhet om jag vill, för nu har jag en massa hemsidor att kolla upp. Nu har jag telefonnummer att ringa och folk jag kan ringa om jag undrar något. Jag tar faktiskt tag i saker.
Nu funderar jag på att lägga mig på golvet och lyssna på Counting Crows hela natten. Men jag tror att jag borde sova istället. Fast jag kan ju lyssna på Counting Crows ändå. Det kan man alltid.