självklarhetsvänner och barnfilmer

Det här är en (ganska gammal) bild på mina åh så viktiga vänner Andreas och Ida som jag har känt typ forever (nä, men sen jag var 5-6 år). I studentpresent av dom fick jag ett fint album med bilder från våra år tillsammas (hihi) och idag satt jag och tittade i det och då kände jag att åh vad jag tycker om dom. Det spelar ingen roll hur lång tid det går mellan att vi ses så är det ändå alltid lika självklart. Föralltidvänner. Självklarhetsvänner. Det är så bra så bra. Dom är så bra så bra.

Men för att dom inte ska bli för uppblåsta tänker jag inte ägna hela blogginlägget åt dom (hihi). Idag såg jag och lillasyster Prinsen av Egypten. Alltså, jag har alltid gillat den filmen, men har inte sett den på flera år och nu när vi såg den blev vi alldeles tagna. Den är ju ett mästerverk! Det är få barnfilmer som jag skulle kalla mästerverk, finns några stycken, och den hör definitivt dit. Höll typ på att börja grina (vilket kanske inte säger så mycket med tanke på att jag grinar till Micke&Molle, men ändå). Det var tufft.