timglas

Mmkay, jag började precis gråta till ett soundtrack till en film. Hur trött är man då? Alldeles för trött skulle jag tro. Fast jag är ju ganska emotionellt störd i vanliga fall också, men jag tror att det är mer extremt vissa dagar. Men jag var tvungen att gå upp tiiidigt imorse för att jobba från nio till fyra, klart man blir trött då ju! Jag diskade i typ sju timmar! Okej, jag jobbade annat också men det är liksom disken som ger intryck och som man kommer ihåg. Men pengarna rullar innnnnn!
Seeeen hann jag vara hemma i typ en halvtimme innan jag åkte vidare till Viktor och sa HEJ (typ) och lämnade grejor som han glömt hos mig (slarvigt) innan jag åkte vidare IGEN och träffade en massa släkt och åt pizza. Jag gillar att träffa släkt, släkten på pappas sida är så konstig och bra. Fick höra att min tremänning ska ha bääääbiiis, och självklart väcktes min jag-vill-också-ha-barn-sida till liv nåt alldeles extremt. Extremt!
Nu har jag kollat på Grey's anatomy. Jag måste sluta titta på det (NEJ DET MÅSTE JAG INTE ALLS). Eller, jag måste sluta tro att det typ är på riktigt (fast det tror jag inte egentligen) för jag gråter bara då. Snart har jag hunnit till det värsta avsnittet ever typ. Fast den här gången kanske det går bättre! (...)
Jag måste verkligen sova nu märker jag. Jag är för känslig för mitt eget bästa.
Vill bara tillägga att jag gjorde en lite modig sak idag och att jag just nu har en konstig känsla, men jag tror att det är ganska bra känsla ändå. Faktiskt.
Tjarååå