homecoming

Hemma igen! Jag sitter här med kofta på och fryser, men ack vad glad jag är att vara hemma! Det kan ju bli ett problem om jag bestämmer mig för att plugga i Frankrike ett tag, att jag är alldeles för kär i Sverige. Jag kan inte ens vara härifrån en vecka utan att få hemlängtan (vilket naturligtvis har med folket att göra också, men ändå). Sol, bad och sånt i all ära, men jag gillar att bo där jag bor.
Under veckan har jag: badat i det över 30-gradiga vattnet, pressat i solen och försökt bli brun, varit med om en äkta tropisk storm, surat över att det regnade en dag, passat saker åt ett ryskt/polskt/nånting par som inte kunde säga nåt annat än "thank you" på engelska så det blev ett himla massa gestikulerande och prat på ryska innan jag fattade vad dom ville, flytt från turkar (av nån anledning ser jag det som ett skällsord, men nu är det ju faktiskt turkar jag pratar om) som vill att man ska äta på deras fantastiska resturanger, köpa deras fantastiska skräp, som vill fota en (!), "bli vän" med en osv, fått höra att det enda folk vet om Sundsvall är att vi har ett dåligt fotbollslag, flygit fallskärm efter en båt, strosat runt i folkvimlet i "stan", umgåtts med min braiga familj och utfört ett hjältedåd!
Så här var det, att när vi gick där i folkvimlet så såg jag ett barn som såg förvirrat och ledset ut, och mitt hjärta brast, och sa åt päronen att jag inte tänkte gå därifrån förrän vi hade hjälpt barnet ifråga. Det visade sig att barnet var svensk och hade ett mobilnummer till en förälder, så vi ringde mobilnumret och såg till att barnet hittade sin familj igen (det var typ ett tyskt par som försökte med samma sak, men han fattade inte vad dom sa..). God gärning!
Och så överlevde vi båda flygturerna också!
Wellwell, asbra. Tjarååå