I tisdags botades min ledsamhet av att lyssna på den vackraste låten i hela världen (Fix you såklart) och nu botas min melankoli av Jack Johnson. Eller, botas och botas. Matchar snarare. Jack Johnsson passar så bra till min melankoli. Jack Johnson är fantastisk.
Jag är melankolisk hela tiden. Eller manodepressiv (alltså, jag skämtade). Först är jag helt hysteriskt glad och dansar balett för alla som vill se (fast det är ingen som vill se egentligen men dom får så lov eftersom jag helt enkelt ställer mig framför folk och gör svanhopp och piruetter så mycket jag orkar. Kära klassisar, jag vet att ni gillar det) och sen kommer ledsamheten. Idag tänker jag skylla på både sömnbrist och hormoner. Och kaffebrist. Jag har inte druckit kaffe på flera dagar.
Annars är läget helt okej nu. Det känns bra.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment