En sak slog mig under allt funderande nu på lovet. Att nä, det här är inte jag. Eller kanske att det är jag men att jag inte gillar den jag har blivit. Därav dagens rubrik. Fast jag kan inte skylla det på nån annan. Det blir bara så tydligt när jag umgås med människor som gör att jag är den jag vill vara, och så märker jag att oj, såhär är jag ju inte annars, vad dumt. Och det är inte bra på nåt sätt. Det är nog inte ens medvetet, man beter sig olika beroende på vem man umgås med för stunden helt enkelt, men ibland beter jag mig på ett sätt som jag inte vill bete mig, men jag kommer inte på förrän efteråt att det där var inte likt mig, eller sådär skulle jag inte ha gjort för två år sen. Kanske handlar det också om hur man mår i allmänt. Perioder när jag mår väldigt bra och är liksom nöjd med tillvaron, då blir jag också en person som jag vill vara för när man mår bra så blir alltalltallt så mycket enklare.
Det här är ganska stora funderingar tycker jag. För mig. Jag borde göra något åt det. Helt enkelt försöka vara utan att bestämma mig för hur jag ska vara. Jag har både blivit bättre och sämre på det senaste åren.
Jag läser Bob Hansson och lyssnar på höstmusik, inte konstigt att sånt här funderas över då.
Bytt projektarbete har jag gjort också. Det känns bra. Jag måste bara bestämma exakt vad jag ska fokusera på..
Nu behöver jag te.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment