Har en av världens finaste låtar på repeat och repeat och repeat och känner mig alldeles lagom melankolisk och ledsen i hela mig. Fast jag har ingen anledning. Jag vet inte vad det har varit med mig idag. Eller jo, jag vet vad det var med mig förut idag, men känslan höll liksom i sig. Fast såna dagar är kanske behövliga. Jag vet inte. Nu sitter jag i alla fall på mitt rum med lite ljus tända (för nu är det faktiskt höst på riktigt) och lyssnar som sagt på en av världens finaste låtar.
a song for
someone who needs somewhere
to long for
homesick
'cause I no longer know
where home is
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment