this is how it works

Nationella i matte idag, det gick väl okej, tror jag. Hoppas jag. Och det var den enda lektionen vi hade idag, började klockan ett. Sen har jag bara varit hemma, som vanligt. Jag måste skaffa ett liv på vardagarna, känner jag. Fast oftast orkar man kanske inte ha nåt liv på vardagarna, i och för sig.

Annars är allting upp och ner och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Grät halva söndagen, försökte skärpa mig i skolan igår och idag hade jag inte tid att tänka så mycket alls i skolan. Men det går inte över. Efter att ha pratat med Marielle i söndags (som btw var det enda bra den dagen, två timmars prat med en av världens bästa!) så kände jag att det inte finns nånting vi kan göra åt det här annat än att vänta och se vad som händer i sommar och så. Och det gör ont. Det gör så jävla ont. För det där gänget var verkligen det underbaraste.

Skitskit tjarååååå

this is how it works, you're young until you're not
you love until you don't, you try until you can't
you laugh until you cry, you cry until you laugh