Mhm, jag sitter och lyssnar på Bo Kaspers Orkester. Jag tycker om dom. Och så beställde jag en skiva med Kate Nash igår, för hon verkar tuff. Jaja.
Jag har blivit väldigt mörkrädd. Det är asigt jobbigt. Det blir inte bättre av att vi sitter och kollar på och pratar om läskigheter på rasterna heller, uscha nej. Vi får sluta med det. För man blir rädd. Eller jag blir det i alla fall. Kanske skulle ta och försöka bli av med den där mörkerrädslan. För det är rätt drygt.
Jag är lost, känner jag. Senaste tiden har jag känt mig alldeles lost. I allt. Jag vet inte varför. Jag kanske borde sitta med någon jag verkligen kan prata med, som jag vet lyssnar, och bara prata och prata och prata ut allt som gör att jag känner mig lost. Då kanske det reder ut sig lite.
Härom dagen när jag läste "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" som vi läser på svenskan insåg jag att jag har nog fortfarande inte riktigt fattat. Just den delen jag läste handlade om en begravning, och jag fick en näst intill panikartad känsla. Att jag nog inte har fattat det riktigt riktigt än. Kanske gör man aldrig det. Vad mycket det är man inte fattar.
my fingertips are holding on to the cracks in our foundations
No comments:
Post a Comment