Ibland hatar jag mig själv. Allt är så fucked up nu och jag vet inte vart jag står eller var jag hör hemma eller nånting och helst skulle jag bara vilja dra upp till Härnta och träffa Marielle, Amanda, Johan och Victor, gråta sönder och skita i det här.
Ibland känns det ju så himla bra, och sen på bara nån minut byts det ut till total förvirring. För att det hela tiden pendlar från det till att inte kännas bra längre. Och jag vet att det hänger mycket på mig, men om jag helt plötsligt inser att jag inte är sån? Vad gör jag då?
Nä, Counting Crows. Nu. Miami, Holiday in Spain, 4 white stallions, Raining in Baltimore, Colorblind, Sullivan Street, Round here, Speedway. Nu. Helst alla. För att Counting Crows är underbara.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment