I've had the time of my life

Den meningen använder jag överallt nu, men det är sant. 3 underbara veckor (4 om man räknar med påsken) på underbara stiftsgården i Rättvik. Underbara älskade P1, och jag har aldrig känt mig så tom som jag gör just nu. Grät i princip hela dagen igår, hejdåkramarna var hemska men samtidigt bra och alla grät. Jag vill ha dirro (lyssnar för tillfället på Kom igen Lena! och håller på att gå sönder) och kramar och godnattsaga. Varför är det ingen som sjunger ute i korridoren? Det är tomt och jag saknar som jag aldrig har saknat förut. It feels just like you said it would. Men nej, det är värre. P1 2006, klart underbart.