Calling All Angels

Just nu sitter jag och lyssnar på en låt från Pay it forward och tänker på att första gången jag såg den filmen var på riksmötet och att vi hade Patrik där. Det kommer tillbaka hela tiden, utan förvarning. Man hör en låt, man ser en bild, eller så bara letar sig tanken in utan att man alls hade tänkt på det. Det känns fortfarande så fel och kanske har jag inte ens fattat det än. Jag och Maria pratade om det igår när vi lunchade, att det har nog fortfarande inte gått in riktigt än trots att det är mer än tre månader sen nu. Men jag kan fortfarande komma ihåg vad jag tänkte och precis hur det kändes när jag fick reda på det. Och hur overkligt och vilset det var.
Jag drömde jobbiga drömmar inatt. Precis innan jag vaknade drömde jag att vi var på ett stort fartyg som sjönk. Vi höll på att rädda folk som satt fast i en stor salong när ett fönster gick sönder och det började forsa in vatten, och alla gav bara upp. "Nu drunknar vi, jaha, vad synd". Det var jobbigt.
Snart kommer Marielle. Det är bra. Och ikväll ska vi till Jonas och hälsa på. Det blir nog också bra, hoppas jag. Det var bra förra gången.
Jag saknar så himla mycket nu. Det är också jobbigt, att allt kommer på samma gång. Kan man inte få sakna en person i taget, så det inte blir så mycket?
Gah, nu ska jag sluta svamla, jag har inte tid för sånt.

sen du var här

Titeln har endast att göra med att jag har den låten på hjärnan nu och jag får inte bort den. Okej. Dags att skärpa sig. Jag har inte bloggat på nästan ett år, så nu är det time to update och time att ta bort gamla inlägg. Eller förresten, det där sista kan vi skippa. Kan säkert vara kul när jag är 25 och fortfarande bloggar på samma blogg, att gå tillbaka och läsa mina första bloggar. Eller nåt.
Och det har hänt så fett mycket sen sist jag bloggade (jag menar, nästan ett år!) så jag orkar absolut inte skriva allt. Utom att vi nu har tagit steget och börjat gymnasiet. Och att det har varit en jobbig sommar. På flera sätt. Eller, jobbig är kanske fel ord, egentligen är det nog mest jag som har bestämt mej för att det var en dålig sommar. Och sen började skolan. Gymnasiet, alltså. Es1. Eller Es07Skv. Det är vi i alla fall. Estetettorna 2007 på Skvadern. Och det är helt okej, än så länge. Går lite upp och ner, men det är nog ännu en sak som beror mycket på mig själv och vilken inställning jag har till saker. Ibland är jag så sjukt positiv och dagen efter kan jag vara den mest negativa människan i stan (förutom en viss person. Jag tänker inte nämna några namn men du är fruktansvärt negativ, människa. Ryck upp dej).
Just nu är jag till exempel negativ till det mesta. Jag är paranoid när det gäller människor. Typ "Antingen umgås dom med mej för att dom tycker synd om mej eller för att dom tycker det är kul att driva med mej", och så tänker jag ända tills jag är 100% säker på att det garanterat inte är så. Jag måste sluta med det. Det blir bara jobbigt för både mej och min omgivning. Men det är ett av mina största problem, och jag blev av med det ett bra tag förra året, men nu, i en ny klass på en ny skola med nya människor blir jag så där paranoid igen. Hur bra klass det än är och hur bra människor det än är (för det är det) så är jag ändå lika dum i huvudet. Det suger.

Nu ska jag göra nåt vettigt. Eventuellt. Men jag ska försöka bli bättre på att blogga.

ont i min haaals

Och jag vill inte ha ont i min haaals. För det gör ooont. >_<>
Igår var det KU. Det var bra, och jag tycker om det folket jättejättemycket. Faktiskt.
Jag kan inte sluta tänka på Rättvik, och P1 2006, och stg, och bajskottarna som var med i Västerås. Jag saknar typ hela tiden, och är ledsen för ofta, och tänker på dom väldigt väldigt mycket. Och så är jag kär och det är bra men jobbigt på grund av avstånd (ca 40-45 mil >_<). Vad gör allt folk denna fredagskväll? Varför är ingen inne på msn? Bajs.
Jag hatar vårat schema. Börjar åtta varje dag för att jag har teckenspråk, slutar tidigt en dag (på torsdagar), slutar 15.20 på fredagar med matte! Vad är det här, liksom!?
Mjäk. Nu kom jag på att jag måste hitta en massa blaj om en massa partier för att vi ska skriva en massa uppsats och jag tycker att det är en massa tråkigt, faktiskt. Suck.
Idag fick jag veta av Johan att jag och Marielle är snälla men lite läbbig. Det var ju.. bra att få veta, han sa dock inte vad han menade med läbbiga, så det återstår att se.

Människan här till höger är fantastisk, jag har liksom insett. Verkligen. Och konserten i somras var också fantastisk (men bajs att min nya digitalkamera blev stulen, ur min ficka! Fast nu har jag fått en ny, som bara ska hämtas ut. ^_^) och jag var glad och han var glad och Hovet var glada och mitt konsertsällskap var glada och typ alla var glada och det är ju bra. Ja, Lars Winnerbäck, alltså.

and I'm sorry for whatever I did to make you leave

Tiger Lou, alltså. Beställde nya skivor och fick dom i.. tisdags tror jag. Tiger Lou - Is my head still on?, Death Cab for Cutie - Plans och Panic! at the disco - A fever you can't sweat out. Det är inget jag ångrar, direkt. Lyssnar för tillfället på Tiger Lou och tycker att dom är bra.
På söndag ska jag väldigt förhoppningsvis och antagligen och förmodligen och ganska säkert draga ner till Västerås och träffa en massa trevliga P1:are. Sen är det bara en och en halv vecka kvar innan allvaret börjar och jag kommer bryta ihop och bli en blöt fläck på golvet (som nån jobbig människa kommer halka i och vricka foten). Nejdå, jag ska försöka undvika att bli en blöt fläck på golvet, så slipper den jobbiga människan halka och vricka foten. Dessutom tror jag att det är ganska tråkigt att vara en blöt fläck på golvet, med tanke på att blöta fläckar på golv så småningom torkar och vad ska man göra då, liksom?
Nåmen, hur onödigt blev inte det här på en skala? Jag skrev mest för att skriva, eftersom min blogg är ganska oanvänd för att jag inte har nåt vettigt att skriva, vilket resulterar i antingen såna här meningslösa inlägg eller ingenting.
Eh? Snart (om.. 37 minuter enligt klockan på datorn) är det Morden i Midsomer. Fram tills dess ska jag fördriva tiden med att sitta här framför datorn, eller nåt annat onödigt.

I've had the time of my life

Den meningen använder jag överallt nu, men det är sant. 3 underbara veckor (4 om man räknar med påsken) på underbara stiftsgården i Rättvik. Underbara älskade P1, och jag har aldrig känt mig så tom som jag gör just nu. Grät i princip hela dagen igår, hejdåkramarna var hemska men samtidigt bra och alla grät. Jag vill ha dirro (lyssnar för tillfället på Kom igen Lena! och håller på att gå sönder) och kramar och godnattsaga. Varför är det ingen som sjunger ute i korridoren? Det är tomt och jag saknar som jag aldrig har saknat förut. It feels just like you said it would. Men nej, det är värre. P1 2006, klart underbart.