älskade kamrat

Jag har väldigt fina vänner. En av dom allraste bästa är Agnes från Västerås. Hon är så bra alltid. Hon är bra att gå på fest med, att åka buss med, att äta pizza med trots att man vill kräkas, att sitta helt utslagen och bakis med och hitta på olika sätt att skjuta sig på, att prata på telefon med (oavsett om man är glad eller om alltalltallt är grått), att shoppa med, att kolla på film med (särskilt Smala Sussie och Underbara älskade såklart), att promenera med, att prata om snygga män (typ Moneybrother) med, att kolla på youtube-klipp med, att vara på konfaläger med, att prata med, att måla ägg med (herr och fru Obama ska det vara då), att dricka öl med, att åka till Stockholm med, att onyktersmsa med och allt. Man blir liksom glad.

Jag är så glad att jag har dig, fina vän.

PUSS I LOVE YOU

två gråskalor senare

varje känsla
som en
nål eller en strimma
av sol

eller en gråzon

kategorisera och
dela in
och försök att se förbi

tid och sånt
kanske ordnar
resten

även ett snett leende
är ett
leende
och även trötta fötter
kan ta några steg
framåt

my heart is blue for you

Jag är så hemskt arg på min cd-spelare som vägrar fungera (ja, kära vänner, ni hörde rätt, cd-spelare). Jag kände för att vara lite retro och faktiskt spela SKIVOR i stället för att bara lyssna på musik på datorn hela tiden (anledning: sjukt mycket bättre ljud i högtalarna som hör till cd-spelaren). Men vill den funka? Nej. Det vill den inte. Den är dödare än bambun jag har på min fönsterbräda.
Annars. Har inte mycket till liv just nu, det är mest plugg och plugg och plugg. Idag har jag läst om sekter i asmånga timmar (typ). Ärligt talat. ÄRLIGT TALAT! Fast jag avbröt läsandet med fika på Södra berget med mamma och Elias, och sen kom allra bästa Jonas och hämtade mig och vi drog till Wayne's och fikade lite mer. Alltid lika trevligt att umgås med honom och få prata om viktigheter och oviktigheter.
Nu har jag ett sekthäfte kvar att läsa. På onsdag har vi seminarium. På onsdag har vi också en gruppredovisning i svenska B om upplysningen. På torsdag ska vi tydligen lämna in/ha seminarium om nåt fånigt ämne i idrott. Ärligt talat. Ät bajs.
Igår firade vi i alla fall morfarn som har fyllt år, sen åkte jag upp till Härnösand och kollade på fotboll hemma hos Aller och fick träffa Amanda, Sandra och en massa annat folk. Det var trävligt och så, mindre trävligt att köra hem mitt i natten. I minusgrader. Med sommardäck. Men det gick ju bra ändå.

girls don't fall in love with fun

Jag har kollat på Grey's anatomy hela kvällen, med undantag från de två timmarna när jag kollade på Brokeback Mountain. Har varit föräldrachaufför ikväll ("Jaaa Emma, nu är det såhär att vi ska på middag ikväll och tänkte slippa ta bilen, och eftersom du nästan alltid får låna bilen så tänkte vi att då kan ju du hämta oss sen") så jag har suttit hemma hela kvällen. Själv. Fast varken Grey's anatomy eller Brokeback Mountain är ju särskilt dåligt (förutom för min överkänslighet, jag tror jag grät konstant under både Grey's och Brokeback).
Nu är det helg. Det jag har inplanerat är typ att städa, plugga och imorrn ska vi fira morfarn som har fyllt år.
Och så tänker jag kolla på "För alla åldrar" på svt play för att det är roligt. Och för att en av dom dära mupparna ser preciiiis ut som Hotlips! xD Roligtroligt.

speedway

Jag gillar att typ det enda som står i klassisarnas bloggar just nu är "ÅÅÅÅÅÅH vi har så mycket i skolan nu och vi hinner ingenting och hur kan dom lägga alla uppgifter och prov och arbeten på samma veckor och VAD ÄR DET HÄR EGENTLIGEN!?" Fast egentligen gillar jag det inte att dugg. Det är jobbigt att ha mycket i skolan. Men jag har faktiskt lyckats bli nästan klar med tre grejer, så nu är det bara.. resten kvar. Suck.
Jag ogick i skolan idag. Jag vaknade med världens halsont (det kändes typ som att jag hade tusen nålar precis i svalget, mindre trevligt) så jag kände att nä, jag vill inte. Så jag var hemma och grät till Grey's anatomy, gjorde argumentationsuppgiften i svenskan, promenerade i skogen och drack kaffe i stället. Jag gråter jämt till Grey's anatomy. Nästan jämt. Igår var det förresten en av dom finaste scenerna i Grey's anatomy ever. Typ topp tre!
Imorrn har vi eget arbete så vi tänkte ta sovmorgon. Chillchill. Sen är det helg. Jag har noll inplanerat som det ser ut nu. Typ plugga. Kul.
OCH FÖRRESTEN! ARMBÅGAR MAN NÅN MED SIN SYLVASSA PUBERTETSPOJKEARMBÅGE SÅ BER MAN OM URSÄKT! Även om den man armbågar är liten och råkade gå i vägen för den sylvassa armbågen som kom flygande genom luften. FÖR DET GJORDE ONT!
Ettorna och tvåorna har ingen som helst respekt för oss. Ingen alls. Vad är det med dagens ungdomar? Det är INTE OK att åka sparkcykel i 110 km/h genom korridorerna som är smalare än spaghetti. Det är inte heller ok att pressa ihop sig tre i rad och gå 0,5 km/h i korridorerna som är smalare än spaghetti när det kommer folk bakom som har bråttom till diverse lektioner.
Inte ok.

losing keys

Jag är trött som en gnu (åh vad längesen jag jämförde mig själv med en gnu, det känns fint) men inte går jag och lägger mig. Näh. Jag sitter och lyssnar på världens underbaraste Jack Johnson och tänker att jag borde gå och lägga mig.
Trött som en gnu och jag skrev precis till Matilda att jag inte vill bli aborterad, fick en känsla av att någon har sagt det någon gång förut men då kom vi fram till att nä, det skulle ju inte funka i alla fall. Nån som känner igen att den har haft den diskussionen med mig?
Jag skickade i alla fall in min etikuppgift idag. Jag vet inte hur det gick men den är i alla fall inskickad. Psykologiprov och etikuppgift, check. Nu är det bara typ fem uppgifter kvar som ska skrivas och skickas in, plus att jag ska jobba och ha teater och träna. Hejja.
Ute stormar det lite igen. Idag när jag hade varit och tränat (jag är duktig!) så var det rent hemskt att gå från friskis till bilen. Det har varit en blåsig och regning höst hittills. Inne och ute. Jag får inte ordning på nånting alls känns det som. Wäwäwäääää.
Sova säng nu innan jag trasslar in mig för mycket. Mina ögonlock känns ungefär som astunga sandsäckar eller nåt. Fast imorrn kan nog bli en ganska chill dag, eget arbete och så. Men ändå.

I've been losing lots of keys lately
I don't know what that means but maybe
I've been better of with things
that can't be locked at all

Jack Johnson kan allt. I alla fall skriva låtar och sjunga och spela på gitarren. Och han gör det så att jag blir alldeles knäsvag. Nästan. Näääästan.

recovering the satellites

Det typ stormar ute. Eller det regnar och blåser och är höstigt i alla fall. Jag och lillasyster har lagat mat och kollat på film och ätit en vansinnig mängd onyttigheter. Ungefär så som man ska tillbringa en regnig och blåsig och höstig dag. Sen kom päronen och lillebror hem och hösten kan få ta i allt den kan ute. Det är stormarna här inne jag har problem med och dom är svårare att hantera än utestormarna.
Igår var det i alla fall utgång med finaste tjejorna som gällde, peppade med musik och var allmänt innan-utgång-hysteriska här hemma innan vi drog till Lyset. Men ärligt talat, krogen har tappat tjusningen (okej, krogen har aldrig haft nån tjusning..). Visst, det är kul om man är i rätt sällskap, men det är folket runtomkring som förstör allting. Men det kanske bara är jag som är grå och tråkigt allmänt opepp på allt just nu. Kanske.
Sov till ett idag och är ändå trött nu. Hur gick det till? Har visserligen några veckors sömnbrist att ta igen, men ändååå. Jag är fruktansvärt oredo för ännu en skolvecka. Jag borde rycka upp mig men jag vet inte hur för det är en miljon grejer som gör att jag verkligen inte orkar rycka upp mig. Blähbläh osv.
Imorrn är det söndag.

shallow days

Jag grät precis sönder mig själv till sista avsnittet av Grey's anatomy, säsong två (men vad väntar sig folk egentligen!?). Mamma påpekade att jag verkar lite överkänslig och att jag kanske sover lite för lite. No kidding? Allt är för mycket och för lite och jag har kommit fram till att jag själv är mittemellan. Jag mår inte skit, men jag mår inte bra heller. Jag bara.. mår liksom. Liksom, när någon frågar "Hur är det?" så kan man inte säga bra och inte dåligt, så man säger "Det är okej" eller "Pja, sådär". En gråzon kanske. Jag skulle verkligen, verkligen vilja att kinesen och smålänningen pallrade sig hem nu. NU!

Idag sålde jag fika på ettornas föräldramöte med Emma, Annika, Bella och Sofia. Det är konstigt hur skolan känns så annorlunda på kvällen trots att det är folk där och alla lampor är tända och så.
Sen kom jag hem och såg att jag hade fått mail från Paris. Shit Sherlock igen. Nu kan jag liksom börja leta lägenhet om jag vill, för nu har jag en massa hemsidor att kolla upp. Nu har jag telefonnummer att ringa och folk jag kan ringa om jag undrar något. Jag tar faktiskt tag i saker.
Nu funderar jag på att lägga mig på golvet och lyssna på Counting Crows hela natten. Men jag tror att jag borde sova istället. Fast jag kan ju lyssna på Counting Crows ändå. Det kan man alltid.

söndermarken

Det är lite besvärligt. Allt. Allt är så besvärligt hela tiden! Och JA, jag är ett i-landsbarn, och JA, jag tycker att det är lika jobbigt ändå trots att det är ilands-problem.
Det är så mycket. Hela tiden. Inte konstigt att man bryter ihop ibland, menar jag. Det är skola och det är jobb och det är fritid och det är allt med en själv och allt ska få plats liksom. Ibland får inte allt plats, och jag antar att det är så dom där hysteriska utbrotten kommer, när man antingen gråter, är förbannad och skriker eller typ.. blir allmänt instabil. Och det är så för så himla många (jag tänker inte skriva alla, för man ska inte generaliseeeera). Hur som helst så blir ju inte allt dåligt på grund av att det är mycket. Men ju mer det är desto mindre plats borde det ju finnas för att man ska hinna slappna av och må bra. Eller?
Jag tänker inte bli invecklad och djup. Jag är för trött och för less och har sovit alldeles för lite senaste typ.. veckorna. Det tär. Det känns som att jag senaste typ.. 2,5-3 månaderna bara har varit tärd hela tiden. Inte så att jag har mått kasst hela tiden, men jag har inte riktigt hållit ihop. Jag håller inte riktigt ihop. Minfält, som sagt.
Jag borde nog sova snart.
Borde. Dumma, dumma, dumma ord.

basket case

Mitt liv är ett minfält.
Hur gick det till?

Men jag tar i alla fall tag i saker. Skickade precis ett mail till Paris angående boende nästa höst. Shit Sherlock.
Och jag har börjat träna igen. Uppdaterat gymkort och jag ska snart iväg och träänaaa!
Och jag har fått saker sagda och så.
Så egentligen är ju saker ganska okej.
Problemet är att jag själv inte håller ihop riktigt (kan ju vara svårt att hålla ihop sig själv om man tycker att ens liv är ett minfält i och för sig..)
Men jag tror att det går framåt.

'cause you can't jump the track, we're like cars on a cable
and life's like an hourglass glued to the table
no one can find the rewindbutton girls
so cradle your head in your hands
and breath
Sant. Så det är väl bara att bita ihop och kämpa på.

timglas

Mmkay, jag började precis gråta till ett soundtrack till en film. Hur trött är man då? Alldeles för trött skulle jag tro. Fast jag är ju ganska emotionellt störd i vanliga fall också, men jag tror att det är mer extremt vissa dagar. Men jag var tvungen att gå upp tiiidigt imorse för att jobba från nio till fyra, klart man blir trött då ju! Jag diskade i typ sju timmar! Okej, jag jobbade annat också men det är liksom disken som ger intryck och som man kommer ihåg. Men pengarna rullar innnnnn!
Seeeen hann jag vara hemma i typ en halvtimme innan jag åkte vidare till Viktor och sa HEJ (typ) och lämnade grejor som han glömt hos mig (slarvigt) innan jag åkte vidare IGEN och träffade en massa släkt och åt pizza. Jag gillar att träffa släkt, släkten på pappas sida är så konstig och bra. Fick höra att min tremänning ska ha bääääbiiis, och självklart väcktes min jag-vill-också-ha-barn-sida till liv nåt alldeles extremt. Extremt!
Nu har jag kollat på Grey's anatomy. Jag måste sluta titta på det (NEJ DET MÅSTE JAG INTE ALLS). Eller, jag måste sluta tro att det typ är på riktigt (fast det tror jag inte egentligen) för jag gråter bara då. Snart har jag hunnit till det värsta avsnittet ever typ. Fast den här gången kanske det går bättre! (...)
Jag måste verkligen sova nu märker jag. Jag är för känslig för mitt eget bästa.
Vill bara tillägga att jag gjorde en lite modig sak idag och att jag just nu har en konstig känsla, men jag tror att det är ganska bra känsla ändå. Faktiskt.
Tjarååå

trött dag, trött tjej, trött allting

Igår var en sån där kväll när jag pluggade religion i 1,5 timme och var trött och ingenting kändes bra och jag hade en konstig frisyr eftersom luggen var i vägen när jag skulle plugga och jag kände efter för mycket och jag tänkte för mycket och så. Ibland har man såna kvällar. Och ibland har man dagar som idag, när ilskan liksom ligger och bara väntar nånstans bakom revbenen och sen hoppar den helt plötsligt fram och det hjälper inte att kasta skolväskan i golvet så i stället börjar man grina argtårar eftersom det inte är nån hemma som man kan skrika på. Aggressiva sms kan man skicka också, fast det hjälper inte.

Fast sen fick jag prata med allra bästa Andreas och då blev jag lite mindre arg och sen var det teater och då blev jag ännu oargare (teatern är igång igen!! :D) och nu pratar jag med bästa Thomas och då behöver man inte heller vara arg.

(Jag kan faktiskt skylla lite på att jag har sovit alldeles för lite senaste tiden och jag har haft TVÅ prov idag, och vi har liksom två lektioner om dagen. Fast jag vet att man inte kan skylla på sånt egentligen. Men jag gör det ändå). Just nu pratar jag som sagt med Thomas och har den dära låten från Rädda Barnen-reklamen, med skotthålen i tavlan och det där, på repeat och repeat. Den passar just nu, och den är braw.

Och så ramlade det ner en fin liten skiva i brevlådan idag också! Det var kalas. Counting Crows alltså. Ohmy.

darling, don't give me shit 'cause I know that you're full of it

oh baby give me one more chance (to show you that I love you)
won't you please let me back in your heart
oh darling I was blind to let you go
no since I've seen you in his arms
I want you baaaaack

Har haft den låten på hjärnan sen jag kom hemmmm, för vi spelade den på ensemblen idag, och jag måste säga att det faktiskt rätt bra. Det här kan nog faktiskt bli rätt bra. Jag kanske till och med borde skaffa Jackson5-frisyr (tänk det va, mig i världens fetaste afro bakom ett par trummot. Det vore ascoolt). Fast det är lite ironiskt att det typ är en liten 8-10-åring som sjunger den där texten.

Jag borde verkligen inte blogga just nu. Jag borde verkligen plugga. Men jag orkar verkligen inte. Jag sitter här och bekymrar mig i stället. För Muse eftersom jag just nu inte har nån aning om vart jag ska bo, för proven imorrn eftersom jag inte pluggar, för att jag måste bestämma saker eftersom studenten närmar sig (ja, jag VET att det är lång tid kvar innan man egentligen måste bestämma sig, men det spelar ingen roll), för saker som jag egentligen inte behöver bekymra mig över.

Jag tror jag ska se Vänner i stället. Sen ska jag samla ihop mig själv så gott det går, sluta bekymra mig för ett tag och ta itu med plugg. Måste.
Tjarååå

my fingertips are holding on to the cracks in our foundations
and I know that I should let go but I can't
Kate Nash. Det var längsen. Men nu är det time igen.

viktiga tankar och funderingar

Idag har jag jobbat i 8,5 timme, mina knän och mina fötter vill ta livet av sig, men jag får miiicket pengaaaaar! Lite lustigt att jag inte har jobbat där sen maj och ändå var allt som vanligt och det kändes inte alls som att jag inte har jobbat på flera månader. Sen kom jag på att saker är inte som dom var i maj och det är en hel del som har förändrats på en massa sätt och det kändes som en liten fickkniv som skrapade i mig. Och det är framsteg om man jämför med det jävla SVÄRDET som HÖGG OCH VRED sig i mig nästan hela augusti och början av september. Det är framsteg! Mitt problem är att jag är alldeles för rädd för förändringar men jag vill ändå gå framåt hela tiden. Pff. Jag och Amanda diskuterade förresten "framåt" idag på jobbet. Det är lite jobbigt att framåt snart är nu och då ska man helt plötsligt veta vad man ska göra.
Igår när jag, mamma, Elias och Hanna åt middag hemma hos mormor och morfar fick jag ett framtidsångestutbrott och mormor sa åt mig att sluta se bakåt och sluta oroa mig och leva i nuet och morfar nickade instämmande. Och då undrar jag, ska man behöva passera 60-årsgränsen för att kunna leva i nuet? Jag vill väldigt gärna kunna göra det, men jag har väldigt svårt för det. Men jag tycker hemskt mycket om min mormor och morfar så jag kanske borde göra ett försök.
Igår skulle jag och Hanna se Arn-filmerna, men jag tyckte att dom var tråkiga så jag funderade istället. På det här med att människan har förmågan att älska andra människor. Det är ju askalas egentligen, eftersom det är ganska trevligt att älska folk och bli älskad, men man blir ju så sjuuuuuuukt sårbar. Jag menar, så jävla fucking ont som det gör när man på ett eller annat sätt tappar någon man älskar, det är ju liksom jobbigt. Fast det är ju ändå värt det. Liksom. Det är en del av det hära livet, som Ida skrev för ett tag sen i sin blogg. LIVET! Vilket stort ord egentligen.
Märker ni hur djup jag har varit i helgen?
Tjarååå

sing for absolution

Igår såg jag Dirty Dancing med Emma och Matilda. Den var faktiskt inte särskilt bra. Men nu har jag sett både Dirty Dancing och Fight club, så nu kan folk sluta gnälla (okej, jag har fortfarande inte sett hela Pulp Fiction eller Requiem for a dream, men.. det kommer det också). Men det var en trevlig kväll med onyttigheter och en del skitsnack, jag hade ju en hel veckas prat att ta igen!
Skickade in analysbajset i psykologin igår också, så nu har jag bara en bok att läsa ut, ett svenskaprov och ett religionsprov kvar till nästa vecka. Hurra.. Men det ska väl gå det med, hade tänkt försöka plugga lite idag (rolig lördag) eftersom jag jobbar från tio till typ.. halv åtta imorrn. Men jag klagar inte, jag är bara glad att få börja caféjobba igen. Pengarpengar!!
Annars då. Hösten är här, asbra! Och jag lyssnar på Muse och Counting Crows hela dagarna, asbra! Och det känns som att jag i alla fall börjar få lite mer ordning på livet, asbra!
Tjarååå

bilder från törkyy

homecoming

Hemma igen! Jag sitter här med kofta på och fryser, men ack vad glad jag är att vara hemma! Det kan ju bli ett problem om jag bestämmer mig för att plugga i Frankrike ett tag, att jag är alldeles för kär i Sverige. Jag kan inte ens vara härifrån en vecka utan att få hemlängtan (vilket naturligtvis har med folket att göra också, men ändå). Sol, bad och sånt i all ära, men jag gillar att bo där jag bor.
Under veckan har jag: badat i det över 30-gradiga vattnet, pressat i solen och försökt bli brun, varit med om en äkta tropisk storm, surat över att det regnade en dag, passat saker åt ett ryskt/polskt/nånting par som inte kunde säga nåt annat än "thank you" på engelska så det blev ett himla massa gestikulerande och prat på ryska innan jag fattade vad dom ville, flytt från turkar (av nån anledning ser jag det som ett skällsord, men nu är det ju faktiskt turkar jag pratar om) som vill att man ska äta på deras fantastiska resturanger, köpa deras fantastiska skräp, som vill fota en (!), "bli vän" med en osv, fått höra att det enda folk vet om Sundsvall är att vi har ett dåligt fotbollslag, flygit fallskärm efter en båt, strosat runt i folkvimlet i "stan", umgåtts med min braiga familj och utfört ett hjältedåd!
Så här var det, att när vi gick där i folkvimlet så såg jag ett barn som såg förvirrat och ledset ut, och mitt hjärta brast, och sa åt päronen att jag inte tänkte gå därifrån förrän vi hade hjälpt barnet ifråga. Det visade sig att barnet var svensk och hade ett mobilnummer till en förälder, så vi ringde mobilnumret och såg till att barnet hittade sin familj igen (det var typ ett tyskt par som försökte med samma sak, men han fattade inte vad dom sa..). God gärning!
Och så överlevde vi båda flygturerna också!
Wellwell, asbra. Tjarååå

mössor

Idag hade vi mössprovning. Sjukt yrt, men efter en hel del beslutsångest tror jag nog att det blev rätt bra. Studenten närmar sig, sakta men säkert. Måste säga att jag har lite blandade känslor för det (jaaa, jag vet att det är typ asmånga månader kvar, men ändå), visst, asbra med student, men jag går i en apfin klass. Så är det.

Annars är jag apförkyld och färdigpackad. Snart åker vi till Turkiiiet! :D
Fast jag tror jag måste lyssna på lite Mammas Nya Kille först.. ^^
Göttarns och chillarns och allt sånt, tjarååå

mammas nya killeeeeee

Jag tror jag har världens lenaste ben just nu. Nyrakade ben + Mammas Nya Kille i högtalarna gör mig till en glad tjej. Fast jag är trött och väldigt opepp på religion imorrn. Men det blir nog bra, vi slutar efter mössprovningen klockan elva och då ska jag hemmm och packa klart och sen bär det iväg till Turkiiiet! Chillarns bananer. Synd bara att jag missar en massa plugg som jag måste ta med mig. Eller så struntar jag i det. Jag har faktiskt varit duktig och läst en massa idag för att slippa ta med mig. Duktig tjej! Fast en del måste nog läsas och skrivas där i alla fall. Men så kan det vara ibland! Jag har nästan totalt nio timmars flyresa på mig att plugga..
Ähhh jag har inget intressant att skriva (till skillnad från när då?). Jag ska packa vidare och sen ska jag och mina lena ben sova säng några timmar! Tjarååå

this sad bouquet

The Ark ljuder från högtalarna och jag känner mig alldeles.. jag vet inte. Det här har varit en sån där dag och jag orkar inte. En sån där dag när det känns som att man i perioder inte kan andas, inte kan röra sig och det värker och värker och det hjälper inte att gråta tills det gör ont i hela halsen för det finns egentligen ingenting att få ur sig för det går inte att få ur sig och allt påminner en om precis det man inte vill tänka på och då värker det ännu mer. Ajajaj. Aj.
För att göra allt lite bättre har jag en mensvärk som känns som att jag har miljarder små men väldigt väldigt vassa knivar i mig. Men det är ändå lättare att hantera sån värk. Hej ipren.

Igår var en bättre dag, i alla fall delar av den. Psykologi och ensemble i skolan. Psykologi är en intressant kurs, trots att risken finns att jag kommer bli helt överanalyserande av den. Träffade Viktor efter skolan, fikade på Chocolate House för första gången, det var trävligt. Sen kekade jag på Biteline med Emma, Annika och Matilda innan vi hämtade Jessica och åkte hem till mig och fixade och donade inför kvällen. Runt halv elva begav vi oss till Lyset och partade järnet (fast Matilda är minderårig och fick inte följa med..). Eller vi partade järnet tills vi fick ont i fötterna i alla fall. Träffade en massa annat folk också, chillarnschillarns.

Nu ska jag.. jag vet inte. Lyssna på Anna Nalick och.. jag vet inte. Säga hej till pappa som alldeles snart kommer hem från Grekland kanske. Tjarååå

oh breathe
just breath
just breath